Kategori
VERSER OM FASTA
Tänk, fastan kan verkligen hjälpa oss att växa i vår tro. Den för oss närmare Gud och stärker vår relation med honom. Det handlar inte om att fasta för egen vinning, utan för att fördjupa vår vandring med Gud. Fastan är ju frivillig, ett val vi gör att för en stund lägga den fysiska hungern åt sidan för att ge näring åt vår ande. Det är en tid att söka Guds närvaro på ett särskilt sätt. Försök hitta en lugn plats där du ostört kan prata med Gud.
Daniel 9:3 säger ju: "Jag vände mig till Herren Gud och sökte honom i bön och åkallan, i fasta, klädd i säcktyg och aska."[1]
När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.Nej, när du fastar, smörj in ditt hår och tvätta ditt ansikte,så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!
Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan.Slit sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd åter till Herren, er Gud. Han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och rik på kärlek, han ångrar det onda han hotat med.
Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sade den heliga anden till dem: »Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till.«Efter fasta och bön lade de sina händer på dem och skickade i väg dem.
Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset.Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas.Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp.Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.«När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.
Sedan utlyste jag en fasta där vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en god resa för oss själva, våra kvinnor och barn och all vår egendom.Jag skämdes nämligen för att be kungen om trupper och ryttare till skydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till honom: »Vår Gud håller sin skyddande hand över alla dem som söker sig till honom, men hans mäktiga vrede drabbar dem som överger honom.«Därför fastade vi och bad vår Gud om hjälp, och han hörde vår bön.
Joshafat blev rädd och bestämde sig för att vända sig till Herren. Han utlyste en fasta i hela Juda,och judeerna samlades för att söka råd hos Herren. Från alla städer i Juda kom man för att söka Herrens hjälp.
När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud.
Jesus återvände från Jordan uppfylld av helig ande, och ledd av Anden var han fyrtio dagar ute i öknen,där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig.
Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Och han skrev förbundsvillkoren, de tio budorden, på tavlorna.
I varje församling utsåg de också äldste, och efter bön och fasta anförtrodde de dem åt den herre som de hade kommit till tro på.
När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt,som för en vän, en bror. Som i sorg efter en mor gick jag svartklädd och böjd.
När Achav hörde vad Elia sade rev han sönder sina kläder, satte säcktyg på bara kroppen och fastade; också när han sov var han klädd i säcktyg, och han gick med tunga steg.Då kom Herrens ord till Elia från Tishbe:»Har du sett hur Achav ödmjukar sig inför mig? Eftersom han gör det skall jag inte låta olyckan komma i hans egen tid; först i hans sons dagar skall jag låta olyckan drabba hans ätt.«
Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: »Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?«Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.
Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg.Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända.
»Ser du inte att vi fastar? Märker du inte hur vi späker oss?« Ni sköter era sysslor på fastedagen, ni driver på era drängar,ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?
Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna. De höll fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet.De som var av israelitisk härkomst avskilde sig då från alla av främmande ursprung. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders överträdelser.
Fråga folket i landet och prästerna: När ni under sjuttio år har fastat och klagat i femte och sjunde månaden, är det då för min skull ni hållit fasta?
När de hade samlats där öste de upp vatten och göt ut det inför Herren. De fastade den dagen och bekände sin synd för Herren. Och i Mispa skipade Samuel rätt mellan israeliterna.
Håll er inte ifrån varandra annat än för en tid, om ni har enats om det för att ostört kunna ägna er åt bön och sedan vara tillsammans igen. Annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte förmår leva avhållsamt.
David bad till Gud för barnet och höll sträng fasta, och när han kom hem för att sova lade han sig på golvet.
»Samla genast alla judar som finns i Susa och håll fasta för min skull. Ni skall inte äta eller dricka på tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänsteflickor skall fasta på samma sätt. Sedan går jag till kungen, trots att det är mot lagen. Är jag förlorad, så är jag förlorad.«
Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla de äldste och alla som bor i landet att samlas i Herrens, er Guds, hus. Ropa till Herren i er nöd.
Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren,
Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.
Cornelius svarade: »Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför migoch sade: ’Cornelius, Gud har hört din bön, och han kommer ihåg dina allmosor.
Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös.
Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg.
så att inte människorna ser att du fastar, utan bara din fader i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
När de fastar skall jag inte höra deras rop, och när de offrar brännoffer och matoffer vill jag inte veta av dem. Med svärd och svält och pest skall jag göra slut på dem.«
Så säger Herren Sebaot: Fastedagarna i fjärde, femte, sjunde och tionde månaden skall för Juda bli till fröjd och jubel, till glada högtider. Älska sanning och fred!
När de var sjuka klädde jag mig i säckväv, jag späkte mig med fastor och bad med huvudet sänkt,
Stöt i horn på Sion! Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling!Kalla på folket, påbjud en helig sammankomst! Kalla på de gamla och samla barnen, också dem som ännu får bröstet. Må brudgummen lämna sin kammare och bruden sitt gemak.
Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.
När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud.Jag sade: O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud.Öppna dina ögon och öron och hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag nu till dig för dina tjänare israeliterna, och jag bekänner de synder som vi israeliter, även jag och de mina, har begått mot dig.
Elkana gjorde sin färd år efter år, och var gång Hanna följde med upp till Herrens hus blev hon hånad av den andra. När Hanna då grät och inte ville ätasade hennes man Elkana till henne: »Varför gråter du, Hanna, och varför äter du ingenting? Varför är du så sorgsen? Är jag inte mer för dig än tio söner?«
Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sade den heliga anden till dem: »Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till.«
sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön.
I breven hade hon skrivit: »Utlys en fastehögtid, och låt Navot sitta främst bland folket.
Medan jag ännu bad och bekände min egen och mitt folk Israels synd inför Herren, min Gud, och bar fram min bön för hans heliga berg,ja, medan jag ännu bad min bön, kom Gabriel, som jag förut såg i min syn, mot mig i ilande flykt. Det var vid tiden för kvällsoffret.Han kom fram och talade till mig: »Daniel, nu har jag begett mig hit för att ge dig full insikt.Redan när du började din bön gavs ett svar, och jag har kommit för att meddela dig det, ty du är högt älskad. Lägg nu märke till svaret, så att du förstår synen!
De klagade och grät och fastade till kvällen i sorg över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk Israel, över alla dem som fallit i striden.
Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren,och de rådfrågade Herren. På den tiden stod Guds förbundsark där,och Pinechas, som var son till Elasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: »Skall vi ännu en gång anfalla vår broder Benjamin, eller skall vi låta bli?« Herren svarade: »Dra ut! I morgon ger jag honom i ert våld.«
Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla de äldste och alla som bor i landet att samlas i Herrens, er Guds, hus. Ropa till Herren i er nöd.Ack, denna dag! Ja, Herrens dag är nära, den kommer med våld från den Väldige.
Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.«
för att de skulle fira dessa purimdagar på bestämda tider, så som juden Mordokaj och drottning Ester hade fastställt dem och de själva inrättat dem för sig och sina efterkommande med tillbörlig fasta och klagan.
Ropa ut det så högt du kan, låt din röst ljuda som en hornstöt, förkunna för mitt folk deras brott, för Jakobs ätt deras synd.Dag efter dag söker de mig och vill lära sig följa mina vägar. Likt ett folk som handlar rättfärdigt och inte har övergett sin Guds lag ber de mig om regler för vad som är rätt och älskar att nalkas Gud.»Ser du inte att vi fastar? Märker du inte hur vi späker oss?« Ni sköter era sysslor på fastedagen, ni driver på era drängar,ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål. Som ni fastar i dag blir inte er bön hörd i höjden.Är det en sådan fasta jag vill se: en dag då man späker sig, hänger med huvudet som ett strå, ligger i säck och aska? Kallar du det fasta, en dag som behagar Herren?Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag.« Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal,
Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen.När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig.Då kom frestaren och sade till honom: »Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.«Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.«
och om då mitt folk, som mitt namn är utropat över, ödmjukar sig och ber och söker sig till mig och lämnar sina onda vägar, då skall jag höra det i himlen och förlåta dem deras synd och bota deras land.
Innan det dagades uppmanade Paulus alla att äta. »Nu har ni varit utan mat i fjorton dagar och inte fått någon näring.Därför råder jag er att äta, det behöver ni för att kunna klara er. Ingen av er skall nämligen mista så mycket som ett hårstrå.«
Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös.Tidigt i gryningen steg han upp och skyndade sig till lejongropen.Då han närmade sig gropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten: »Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har den gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?«
Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.
Jag har blivit en utstött bland mina bröder, en främling för min moders barn.Lidelsen för ditt hus har förtärt mig, jag smädas av dem som smädar dig.
Under Jojakims, Josias sons, femte regeringsår i Juda, i nionde månaden, samlades alla Jerusalems invånare och alla som kom från städerna i Juda till en fasta inför Herren i Jerusalem.
När Nineves kung fick höra vad som skett steg han upp från sin tron, tog av sin mantel, svepte sig i säcktyg och satte sig i gruset.Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas.Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp.Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.«
Därefter lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i den kammare som tillhörde Jochanan, Eljashivs son, och tillbringade natten där. Han varken åt eller drack i sin sorg över de hemkomnas trolöshet.
Därefter tog de benen och begravde dem under tamarisken i staden och fastade sedan i sju dagar.
Den tjugofjärde dagen i samma månad samlades israeliterna. De höll fasta, klädda i säcktyg och med jord på huvudet.De som var av israelitisk härkomst avskilde sig då från alla av främmande ursprung. De trädde fram och bekände sina synder och sina fäders överträdelser.De stod upp, var och en på sin plats, och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och föll ner och tillbad Herren, sin Gud.
Jag har arbetat och slitit och ofta vakat, jag har svultit och törstat och ofta fastat, jag har frusit och varit utan kläder.
När jag hade gått upp på berget för att ta emot stentavlorna, tavlorna som bekräftade förbundet Herren slöt med er, stannade jag på berget i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka.
Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren,och de rådfrågade Herren. På den tiden stod Guds förbundsark där,
och israeliterna var hårt ansatta. Då band Saul folket med denna ed: »Förbannad den som äter före kvällen, innan jag har tagit hämnd på mina fiender.« Och ingen smakade något.
När ni fastar, se då inte dystra ut som hycklarna, som vanställer sitt utseende för att människorna skall se att de fastar. Sannerligen, de har redan fått ut sin lön.
Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända.
Men du, Herre, min härskare, gör väl mot mig, ditt namn till ära, befria mig i din trofasta godhet.Jag är hjälplös och fattig, och mitt hjärta är fyllt av ångest.Jag försvinner som aftonskuggan, jag skakas bort som en gräshoppa.Mina knän är svaga av fasta, min kropp är mager och torr.
Sedan utlyste jag en fasta där vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en god resa för oss själva, våra kvinnor och barn och all vår egendom.
Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp.
Mose gick in i molnet och upp på berget och stannade där i fyrtio dagar och fyrtio nätter.
Sedan kom Johannes lärjungar fram till honom och frågade: »Varför fastar inte dina lärjungar, när både vi och fariseerna fastar?«Jesus svarade: »Inte kan väl bröllopsgästerna sörja så länge brudgummen är hos dem. Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.Ingen sätter en bit okrympt tyg på ett gammalt plagg, för då sliter lappen med sig bitar av plagget och det blir en värre reva.Och man slår inte nytt vin i gamla vinsäckar, för då sprängs säckarna, och vinet rinner ut och säckarna förstörs. Nej, nytt vin häller man i nya säckar, då har man kvar både vin och säckar.«
I varje provins dit kungens befallning och förordning nådde blev sorgen stor bland judarna: de fastade, de grät och klagade. Många gjorde sig en bädd av säck och aska.
Joshafat blev rädd och bestämde sig för att vända sig till Herren. Han utlyste en fasta i hela Juda,
Nej, detta är den fasta jag vill se: att du lossar orättfärdiga bojor, sliter sönder okets rep, befriar de förtryckta, krossar alla ok.Dela ditt bröd med den hungrige, ge hemlösa stackare husrum, ser du en naken så klä honom, vänd inte dina egna ryggen!Då bryter gryningsljuset fram för dig, och dina sår skall genast läkas. Din rättfärdighet skall gå framför dig och Herrens härlighet gå sist i ditt tåg.Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag.« Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal,om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.Dina uråldriga ruiner skall byggas upp, gångna släktens grunder skall du sätta i stånd. Du kommer att kallas »den som murar igen rämnorna«, »den som gör det nedrivna beboeligt«.
När jag hörde detta satte jag mig ner och grät. Jag sörjde i flera dagar, fastade och bad till himlens Gud.Jag sade: O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud.Öppna dina ögon och öron och hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag nu till dig för dina tjänare israeliterna, och jag bekänner de synder som vi israeliter, även jag och de mina, har begått mot dig.Vi har förbrutit oss svårt mot dig genom att inte lyda de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.Kom ihåg det du sade till din tjänare Mose: »Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken,men om ni vänder om till mig, håller mina bud och handlar efter dem skall jag samla er igen, om ni så har fördrivits till världens ände. Jag skall föra er därifrån till den plats jag har utvalt, där mitt namn skall bo.«Israeliterna är ju dina tjänare och ditt folk, som du har befriat med stor kraft och mäktig hand.Lyssna, Herre, till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi vill inte annat än frukta och vörda ditt namn. Ge nu din tjänare framgång: låt honom möta medlidande hos denne man.
»Gör ett försök med oss i tio dagar, herre: låt oss få grönsaker att äta och vatten att dricka.
När de hade samlats där öste de upp vatten och göt ut det inför Herren. De fastade den dagen och bekände sin synd för Herren. Och i Mispa skipade Samuel rätt mellan israeliterna.När filisteerna fick reda på att israeliterna hade samlats i Mispa drog deras hövdingar ut till strid mot dem. Vid budet om detta blev israeliterna räddaoch sade till Samuel: »Svik oss inte, fortsätt att ropa till Herren, vår Gud, så att han räddar oss undan filisteerna.«
Vid kvällsoffret reste jag mig ur min förkrosselse. Med kläderna och manteln sönderrivna föll jag på knä, lyfte händerna mot Herren, min Gud,
Cornelius svarade: »Just vid den här tiden för tre dagar sedan bad jag eftermiddagsbönen här hemma, när plötsligt en man i skinande vita kläder stod framför mig
Men gudsmannen svarade: »Om du så gav mig hälften av allt du äger skulle jag inte följa med dig. Jag vill varken äta eller dricka någonting på denna plats,ty Herren befallde mig att ingenting äta eller dricka och att inte återvända den väg jag kommit.«
Han fortsatte: »Var inte rädd, Daniel. Ända sedan den dag du började söka efter insikt och ödmjuka dig inför din Gud har dina ord blivit hörda. För dina ords skull har jag kommit.Perserrikets änglafurste gjorde motstånd mot mig under tjugoen dagar, men Mikael, en av de främsta änglafurstarna, kom till min hjälp, så att jag inte behövdes hos de persiska kungarna.
För körledaren. En dikt av Korachs ättlingar.Som hjorten längtar till bäckens vatten, så längtar jag till dig, o Gud.
Jag samlade dessa vid floden som flyter mot Ahava, och där hade vi vårt läger i tre dagar. Där lade jag märke till att det fanns både lekmän och präster men ingen levit.Då sände jag Elieser, Ariel, Shemaja, Elnatan, Jariv, Elnatan, Natan, Sakarja och Meshullam, som var ledare, och Jojariv och Elnatan, som var lärare,med order att gå till Iddo, ledaren på en plats som hette Kasifja. Jag gav dem ett meddelande att framföra till Iddo och hans ämbetsbröder och tempeltjänarna i Kasifja, att de skulle sända oss tjänare till vår Guds hus.Och eftersom Gud höll sin skyddande hand över oss sände de oss en duglig man av Machlis släkt, han som var son till Levi, son till Israel, nämligen Sherevja och hans söner och bröder, 18 män.Vidare kom Hashavja och med honom Jesaja av Meraris släkt med sina bröder och deras söner, sammanlagt 20,och dessutom 220 tempeltjänare, alla namngivna, sådana som David hade satt att biträda leviterna i deras tjänst.Sedan utlyste jag en fasta där vid floden Ahava, för att vi skulle ödmjuka oss inför vår Gud och be honom om en god resa för oss själva, våra kvinnor och barn och all vår egendom.Jag skämdes nämligen för att be kungen om trupper och ryttare till skydd mot fiender på vägen. Vi hade ju sagt till honom: »Vår Gud håller sin skyddande hand över alla dem som söker sig till honom, men hans mäktiga vrede drabbar dem som överger honom.«Därför fastade vi och bad vår Gud om hjälp, och han hörde vår bön.
Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen.När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig.Då kom frestaren och sade till honom: »Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.«Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.«Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmurenoch sade: »Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.«Jesus sade till honom: »Det står också skrivet: Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.«Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighetoch sade: »Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.«Då sade Jesus till honom: »Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.«Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.
De sade till honom: »Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.«Jesus svarade: »Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta så länge brudgummen är hos dem?Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och när den tiden är inne kommer de att fasta.«
och de rådfrågade Herren. På den tiden stod Guds förbundsark där,och Pinechas, som var son till Elasar, Arons son, gjorde tjänst inför Herren. De frågade: »Skall vi ännu en gång anfalla vår broder Benjamin, eller skall vi låta bli?« Herren svarade: »Dra ut! I morgon ger jag honom i ert våld.«
Under Dareios första år — han som var son till Xerxes, var av medisk härkomst och hade blivit kung över kaldeerriket —under hans första regeringsår, uppmärksammade jag, Daniel, i skrifterna hur många år Jerusalem skulle ligga i ruiner enligt Herrens ord till profeten Jeremia: sjuttio år.Jag vände mig till Herren Gud med bön och åkallan och höll fasta i säck och aska.
Sedan gick Natan hem. Herren lät en svår sjukdom drabba den son som Urias hustru hade fött åt David.David bad till Gud för barnet och höll sträng fasta, och när han kom hem för att sova lade han sig på golvet.Hovets äldste försökte få honom att stiga upp från golvet, men han vägrade och ville inte heller äta tillsammans med dem.På sjunde dagen dog pojken, men hovfolket vågade inte tala om det för honom. De tänkte: »Om han inte ville lyssna till oss medan pojken ännu var vid liv, hur skall vi då våga tala om att han är död? Han kan göra något förfärligt.«När David märkte att de viskade med varandra förstod han vad som hade hänt och frågade dem: »Är pojken död?« De svarade: »Ja, han är död.«Då steg David upp från golvet, badade, smorde in sig med olja och bytte kläder. Sedan gick han in i Herrens hus och föll ner och tillbad. När han kom tillbaka hem begärde han fram mat och åt.Hans män frågade honom varför han betedde sig så: »Medan pojken ännu levde fastade du och grät. Men nu när han är död stiger du upp och äter!«David svarade: »Så länge pojken ännu var vid liv fastade jag och grät, för jag sade mig: Vem vet, kanske Herren har förbarmande med mig och låter pojken leva.Men nu när han är död, varför skulle jag fasta då? Jag kan ju ändå inte få honom tillbaka. En gång går jag till honom, men han kommer aldrig åter till mig.«
Klä er i sorgdräkt och klaga, präster, höj jämmerrop, ni som tjänar vid altaret! Gå dit in, Guds tjänare, och vaka i sorgdräkt, ty er Guds hus har berövats matoffer och dryckesoffer.Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla de äldste och alla som bor i landet att samlas i Herrens, er Guds, hus. Ropa till Herren i er nöd.
Jag sade: O Herre, himlens Gud, du store och fruktansvärde Gud, du som troget står fast vid ditt förbund med dem som älskar dig och håller dina bud.Öppna dina ögon och öron och hör din tjänares bön. Dag och natt ber jag nu till dig för dina tjänare israeliterna, och jag bekänner de synder som vi israeliter, även jag och de mina, har begått mot dig.Vi har förbrutit oss svårt mot dig genom att inte lyda de bud, stadgar och lagar som du gav din tjänare Mose.Kom ihåg det du sade till din tjänare Mose: »Om ni är trolösa skall jag skingra er bland folken,men om ni vänder om till mig, håller mina bud och handlar efter dem skall jag samla er igen, om ni så har fördrivits till världens ände. Jag skall föra er därifrån till den plats jag har utvalt, där mitt namn skall bo.«Israeliterna är ju dina tjänare och ditt folk, som du har befriat med stor kraft och mäktig hand.Lyssna, Herre, till din tjänares bön, till alla dina tjänares böner. Vi vill inte annat än frukta och vörda ditt namn. Ge nu din tjänare framgång: låt honom möta medlidande hos denne man.
Lidelsen för ditt hus har förtärt mig, jag smädas av dem som smädar dig.Jag grät och fastade, då blev jag hånad.
om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.Herren skall alltid leda dig, han mättar dig i ödemarken och ger styrka åt benen i din kropp. Du skall bli som en vattenrik trädgård, en oas där vattnet aldrig sinar.
Daniel var emellertid fast besluten att inte göra sig oren genom mat och vin från kungens bord. Därför anhöll han hos överste kammarherren att slippa det orena.Och Gud lät Daniel möta välvilja och förståelse hos överste kammarherren,men han sade: »Jag är rädd att min herre och konung, som har bestämt vad ni skall äta och dricka, kan tycka att ni inte ser lika friska ut som de andra unga männen. Och då har ni satt mitt liv på spel.«Daniel vädjade då till den man som överste kammarherren hade satt till att ha uppsikt över honom själv och över Hananja, Mishael och Asarja:»Gör ett försök med oss i tio dagar, herre: låt oss få grönsaker att äta och vatten att dricka.Jämför oss sedan med de unga män som har ätit av kungens mat, och behandla oss efter vad du då får se.«Han samtyckte till deras begäran och gjorde ett försök med dem i tio dagar.När de tio dagarna hade gått såg de bättre och mer välnärda ut än de andra unga männen, de som fick sin mat från kungens bord.Deras övervakare lät dem då slippa kungens mat och dryck, och i stället gav han dem grönsaker att äta.
Nej, när du ber, gå då in i din kammare, stäng dörren och be sedan till din fader som är i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig.
Jag samlade dessa vid floden som flyter mot Ahava, och där hade vi vårt läger i tre dagar. Där lade jag märke till att det fanns både lekmän och präster men ingen levit.
»Ta fram efoden«, sade han till prästen Evjatar, Achimeleks son, och när Evjatar gjort detfrågade David Herren: »Skall jag sätta efter det där rövarbandet? Kommer jag att hinna ifatt dem?« Herren svarade: »Ja, sätt efter dem! Du kommer att hinna ifatt dem och rädda de fångna.«
En psalm av David när han var i Juda öken.Gud, min Gud, dig söker jag, min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, som ett kargt och uttorkat land.Då skådar jag dig i helgedomen, jag ser din makt och din härlighet.Din nåd är mer värd än livet. Min tunga skall prisa dig.Jag vill lova dig så länge jag lever och åkalla dig med lyfta händer.
bad han till Herren: »Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med.
Herrens ängel håller vakt kring hans trogna och räddar dem.Se och smaka Herrens godhet, lycklig den som flyr till honom!Frukta Herren, ni hans heliga, de som fruktar honom lider ingen brist.
De skall tacka Herren för hans godhet, hans underbara gärningar mot människor.Han ger de törstande att dricka och mättar de hungriga med allt gott.
Där fanns också en kvinna med profetisk gåva, Hanna, Fanuels dotter, av Ashers stam. Hon var till åren kommen; som ung hade hon varit gift i sju år,sedan hade hon levt som änka och var nu åttiofyra år gammal. Hon vek aldrig från templet utan tjänade Gud dag och natt med fasta och bön.
Och Esra fortsatte: »Gå nu hem och njut av god mat och sött vin och dela med er åt dem som inte har kunnat förbereda någonting. Ty denna dag är helgad åt vår Herre. Var inte bedrövade. Den glädje Herren ger är er styrka.«
Då greps Herren av lidelse för sitt land och av medömkan med sitt folk.Och Herren svarade sitt folk: Jag skall ge er säd och vin och olja, så mycket ni behöver. Aldrig mer skall jag tillåta att ni blir skymfade bland folken.
Mordokaj skrev ner vad som hänt och sände brev till alla judar i kung Xerxes provinser, både nära och fjärran.Han förordnade att de skulle fira den fjortonde och femtonde dagen i månaden adar varje år,alltså de dagar då judarna fick ro för sina fiender och den månad då deras kval vändes i lycka, deras sorg i högtidsglädje. Dessa dagar skulle de göra till fest- och glädjedagar. De skulle skicka matgåvor till varandra och ge gåvor åt de fattiga.
I församlingen i Antiochia fanns dessa profeter och lärare: Barnabas, Symeon som kallades Niger, Lucius från Kyrene, Manaen, som var uppfostrad tillsammans med tetrarken Herodes, samt Saul.Medan de en gång höll gudstjänst och fastade sade den heliga anden till dem: »Avdela Barnabas och Saul för den uppgift som jag har kallat dem till.«Efter fasta och bön lade de sina händer på dem och skickade i väg dem.
Om du inte kränker sabbaten, inte sköter dina sysslor på min helgdag, om du kallar sabbaten en fröjd, helgad åt Herren och värd att ära, om du ärar den och inte utför det du brukar, inte ägnar dig åt dina sysslor och tomt prat,då skall du få fröjdas över Herren, jag skall föra dig fram över landets höjder och låta dig leva av din fader Jakobs egendom. Herren har talat.
En tid därefter kom moabiterna och ammoniterna, och tillsammans med dem en del meuniter, för att angripa Joshafat.Joshafat fick rapport om att en stor skara fiender kommit mot honom från landet på andra sidan Döda havet, från Edom, och att de redan befann sig i Haseson Tamar, dvs. En-Gedi.Joshafat blev rädd och bestämde sig för att vända sig till Herren. Han utlyste en fasta i hela Juda,och judeerna samlades för att söka råd hos Herren. Från alla städer i Juda kom man för att söka Herrens hjälp.Joshafat ställde sig bland de församlade från Juda och Jerusalem i Herrens hus, framför den nya förgården,och han sade: »Herre, våra fäders Gud, det är du som är Gud i himlen och som råder över alla folkens riken. I din hand är kraft och styrka, och ingen kan stå emot dig.Du, vår Gud, drev bort invånarna i detta land för ditt folk Israel och gav det åt din vän Abrahams ättlingar för evigt.Där bosatte de sig, och där byggde de en helgedom åt dig, åt ditt namn, och sade:’Om olycka drabbar oss — straffande svärd, pest eller svält — skall vi ställa oss framför detta hus och inför dig, ty ditt namn bor i detta hus, och ropa till dig i vår nöd, och du skall höra det och hjälpa oss.’Och nu vill ammoniterna och folk från Moab och Seirs bergsbygd — det var genom deras land du inte lät israeliterna gå när de kom från Egypten, utan de fick ta en omväg, och de utrotade dem inte —nu vill de löna oss genom att komma hit och driva undan oss från din egendom som du gav oss att ta i besittning.Vår Gud, straffa dem, ty vi står maktlösa mot denna stora skara som kommit emot oss. Vi vet inte vad vi skall göra, vi riktar våra blickar mot dig.«Alla judeer stod inför Herren med sina familjer, sina kvinnor och barn.Herrens ande kom över Jachasiel, son till Sakarja, son till Benaja, son till Jeiel, son till leviten Mattanja av Asafs ätt, där han stod mitt i församlingen,och han ropade: »Hör upp, alla judeer och invånare i Jerusalem och du, kung Joshafat! Så säger Herren till er: Ni skall inte vara rädda och förskräckta för denna stora skara, ty striden är inte er utan Guds.I morgon skall ni dra ut mot dem; de är på väg uppför Sisbranten, och ni kommer att möta dem där bäckravinen börjar, invid Jeruels öken.Men det är inte er sak att strida, ställ upp er och stå stilla; ni skall bli vittnen till den seger som Herren ger er, Juda och Jerusalem. Var inte rädda och förskräckta! Dra ut mot dem i morgon, Herren skall vara med er.«Och Joshafat föll ner med ansiktet mot marken, och alla judeer och invånare i Jerusalem kastade sig ner inför Herren och tillbad honom,medan leviterna av Kehats ätt, Korachs ättlingar, stod upp och prisade Herren, Israels Gud, med stark röst.När de tidigt nästa morgon drog ut mot Tekoas öken steg Joshafat fram och sade: »Hör på mig, judeer och invånare i Jerusalem! Låt er tro på Herren, er Gud, bestå, så skall ni bestå. Tro på hans profeter, så skall ni lyckas.«Efter att ha rådslagit med folket utsåg han sångare som i helig skrud skulle prisa Herren när de drog ut framför hären och sjunga: »Tacka Herren, evigt varar hans nåd.«När de började jubla och lovsjunga lät Herren ammoniterna och folket från Moab och Seirs bergsbygd som dragit ut mot Juda överrumplas, så att de blev slagna:ammoniterna och moabiterna vände sig mot folket från Seirs bergsbygd för att förinta dem och göra slut på dem, och när de hade utplånat folket från Seir hjälptes de åt att förgöra varandra.När judeerna kom fram till utsiktsplatsen vid öknen och blickade ut mot fiendehären såg de bara stupade, ingen hade undkommit.Joshafat och hans folk började ta byte, och de fann mängder av boskap, varor, kläder och dyrbarheter. De tog så mycket att de inte kunde bära allt. I tre dagar fortsatte de att plundra, så mycket fanns det.Men den fjärde dagen samlades de i Lovsångsdalen för att lovsjunga Herren, därför heter denna plats än i dag Lovsångsdalen.Alla män från Juda och Jerusalem vände om med Joshafat i spetsen och återvände glada hem till Jerusalem, eftersom Herren hade låtit dem glädjas över fiendens nederlag.De kom till Jerusalem och Herrens hus spelande på lyror, harpor och trumpeter.Gud lät alla riken fyllas av skräck när de hörde att Herren hade stridit mot Israels fiender.Joshafats rike hade lugn och ro, och hans Gud lät honom få fred på alla sidor.
Daniel vädjade då till den man som överste kammarherren hade satt till att ha uppsikt över honom själv och över Hananja, Mishael och Asarja:»Gör ett försök med oss i tio dagar, herre: låt oss få grönsaker att äta och vatten att dricka.
När Achav hörde vad Elia sade rev han sönder sina kläder, satte säcktyg på bara kroppen och fastade; också när han sov var han klädd i säcktyg, och han gick med tunga steg.
De bröt nu upp och begav sig till Betel, där de frågade Gud: »Vem av oss skall först dra ut mot benjaminiterna och kämpa mot dem?« Herren svarade: »Juda skall göra det.«På morgonen bröt israeliterna upp och slog läger vid Giva.De drog ut för att kämpa mot benjaminiterna och ställde upp sig till strid mot dem utanför Giva.Från staden ryckte benjaminiterna ut och nedgjorde den dagen 22 000 israeliter.Då repade den israelitiska hären mod och ställde upp sig till strid på samma ställe som första dagen.Israeliterna begav sig till Betel, där de klagade inför Herren ända till kvällen. De frågade Herren: »Skall vi ännu en gång inlåta oss i strid med vår broder Benjamin?« Och Herren svarade: »Dra ut mot honom!«När israeliterna nästa dag mötte benjaminiternaryckte benjaminiterna även denna gång ut från Giva och nedgjorde ytterligare 18 000 israeliter, alla väpnade män.Alla israeliter, hela hären, begav sig till Betel, där de satt inför Herren och klagade. Den dagen fastade de ända till kvällen, och de offrade brännoffer och gemenskapsoffer åt Herren,
När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig.Då kom frestaren och sade till honom: »Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.«Jesus svarade: »Det står skrivet: Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.«
Då skall Herren svara när du kallar, när du ropar säger han: »Här är jag.« Om du gör slut på allt förtryck hos dig, hot och hån och förtal,om du räcker ditt bröd åt den hungrige och mättar den som lider nöd, då skall ljus bryta fram för dig i mörkret, din natt bli strålande dag.
Påbjud en fasta! Kungör en högtidssamling! Kalla de äldste och alla som bor i landet att samlas i Herrens, er Guds, hus. Ropa till Herren i er nöd.Ack, denna dag! Ja, Herrens dag är nära, den kommer med våld från den Väldige.Inför våra ögon försvinner födan och från vår Guds hus jublet och glädjen.
Och i Nineve kungjordes ett påbud från kungen och hans råd: »Inga människor och inga djur, varken får eller kor, får äta och dricka, gå i bet eller vattnas.Både människor och djur skall bära säcktyg och ropa högt till Gud. Var och en skall upphöra med sin ondska och sina övergrepp.Kanske kommer Gud att ångra sig och stilla sin vrede, så att vi inte går under.«När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske.
De stod upp, var och en på sin plats, och läste ur Herrens, sin Guds, lag under en fjärdedel av dagen. Under nästa fjärdedel bekände de sina synder och föll ner och tillbad Herren, sin Gud.
Sedan gick Natan hem. Herren lät en svår sjukdom drabba den son som Urias hustru hade fött åt David.David bad till Gud för barnet och höll sträng fasta, och när han kom hem för att sova lade han sig på golvet.
Kungen gick tillbaka till sitt palats. Han fastade hela natten, ville inte ha någon kvinna och låg sömnlös.Tidigt i gryningen steg han upp och skyndade sig till lejongropen.Då han närmade sig gropen ropade han på Daniel med ängslan i rösten: »Daniel, du den levande Gudens tjänare! Har den gud som du ständigt dyrkar kunnat rädda dig från lejonen?«Då hörde kungen Daniels röst: »Konung, må du länge leva!Min Gud har sänt sin ängel. Han stängde till gapet på lejonen och de gjorde mig ingen skada. Jag har befunnits vara oskyldig inför Gud, och jag har inte heller gjort något ont mot dig, konung.«Kungen blev mycket glad och befallde att Daniel skulle hämtas upp ur gropen. När han hade kommit upp kunde man inte upptäcka någon skada på honom: han hade litat på sin Gud.På kungens order lät man sedan hämta de män som hade angett Daniel och kastade dem med barn och hustrur i lejongropen. Innan de hade nått gropens botten störtade sig lejonen över dem och slet dem i stycken.
där han sattes på prov av djävulen. Under hela denna tid åt han ingenting, och när den var slut blev han hungrig.
Då var det som om fjäll hade fallit från Sauls ögon, och han kunde se igen. Han lät genast döpa sig,och när han hade ätit återfick han krafterna. Han stannade några dagar hos lärjungarna i Damaskus
Därefter lämnade Esra platsen framför Guds hus och gick in i den kammare som tillhörde Jochanan, Eljashivs son, och tillbringade natten där. Han varken åt eller drack i sin sorg över de hemkomnas trolöshet.Nu kungjorde man i Juda och Jerusalem för alla som återvänt att de skulle samlas i Jerusalem.Ledarna och de äldste hade beslutat att om någon inte kom inom tre dagar skulle hela hans egendom förklaras förverkad och han själv uteslutas ur de hemkomnas församling.
Nu, säger Herren, skall ni vända er till mig med uppriktigt hjärta, under fasta, gråt och klagan.
Under den persiske kungen Kyros tredje regeringsår hade Daniel — som hade fått namnet Belteshassar — en uppenbarelse som var sann och som varslade om stora vedermödor. Han begrundade den och fick insikt genom denna syn.Vid det tillfället hade jag, Daniel, tillbringat tre hela veckor i sorg.Jag smakade inga läckerheter, jag åt inte kött och drack inte vin, jag smorde inte in min kropp förrän de tre veckorna hade gått till ända.
Var och en som tävlar måste försaka allt — löparen gör det för en krans som vissnar, vi för en som aldrig vissnar.Jag har målet i sikte när jag löper, och jag slår inte i luften när jag boxas.Jag går hårt åt min kropp och tvingar den till lydnad, för jag vill inte predika för andra och själv komma till korta.
Jag bad till Herren, min Gud, och bekände: »Ack, Herre, store och förfärande Gud, du som troget håller fast vid förbundet med dem som älskar dig och håller dina bud!Vi har syndat och handlat orätt, vi har dragit skuld över oss och trotsat dig, vi har vänt oss bort från dina bud och lagar.Vi har inte lyssnat till dina tjänare profeterna som har talat i ditt namn till våra kungar, hövdingar och fäder och till allt folket i landet.
De sade till honom: »Johannes lärjungar fastar ofta och ber, och det gör också fariseernas, men dina, de äter och dricker.«