9 Chë ts̈a beonga jashebuáyama Jesús tojanmama, Simón y chë cháftaca imojtsemnënga imojouatjaná.
Chca tojánayana, chë uatsjéndayënga yapa auatjanánënga imojtsemna causa, y Pedro ndoñe yontsetáts̈ëmbo nts̈amo jayanana.
Nÿetscanga chë tmojanuenënga tmojanenjnaná ndayá chë oveshënga abuajë́nÿanga imojtsacúntama.
Ents̈anga imojtsenjnanaye nts̈amo Jesús yojtsabuátambama, er chamna mo canÿe mando bomnacá yojtsóyebuambnaye.
Chë soyama nÿetsca ents̈anga imojénjnanaye y mënts̈á imojtsenatsëtsnaye: “¡Ts̈a chca palabrënga! ¡Quem ents̈á mandayacá y obenacá chë bayëjënga entsamë́nda, y chënga montsaisebocana ca!”
Santiago y Juan, chë Zebedeobe uaquiñata y Simonbe enutata, chátnaca auatjanánata ibojtsemna. Chora Jesús Simónbioye tbojaniyana: —Ndoñe matauatjana. Morscana, ents̈anga Bëngbe Bëtsabiama cochántsanguaye, y nÿe beonga ashebuanayá ndoñe quecochátsmëna ca.
Simón Pedro chca tojáninÿe ora, Jesúsbents̈e tojanoshëntsaments̈é y tbojaniyana: —¡Bëngbe Utabná, ats̈e bacna soye amá sëndmëna, chíyeca áts̈bents̈ana mojuaná ca!