29 «Vuâsppåʹd vuârdd, što tij åskkveʹted suu, koon Vuâsppåʹd lij vuõlttääm», Isõs vaʹsttii.
Kååʹtt åskk Pääʹrn, vuäǯǯ âʹǩǩpâjjsaž jieʹllem, leša kååʹtt ij jäkktõõl Pääʹrn, tõʹst ij leäkku jieʹllem, leša son pâi pââšš Vuâsppååʹd vâjjõõzz vueʹlnn.
Tij tuʹtǩǩeʹped Pââʹss ǩeeʹrj ǩeeʹrjtõõzzid da juʹrddveʹted, što kaunnveʹted tõin âʹǩǩpâjjsaž jieʹllem, da sami tõk tuõđšte muʹst.
«Muʹvddem tuâjaid Vuâsppåʹd meeʹst vuârdd?», sij kõʹčče.
Jiõm mon puättam ââʹlmest tuejjeed mâiʹd jiõčč täättam, pâi suu täätt, kååʹtt lij muu vuõlttääm.
Eʹčč, kååʹtt jeäll, lij muu vuõlttääm, da suʹst mon še leäm vuäǯǯam jieʹllem. Nuʹt še tõt, kååʹtt påårr muu, jeäll âʹǩǩpââjas.