23 Isõs vaʹsttii da cieʹlǩi suʹnne: «Kååʹtt-ne ko rääʹǩǩast muu, son jäkktââll saaʹnään. Muu Eččam rääʹǩǩast suu, da Eʹčč da mon pueʹttep suu årrses da jeälstep suu åʹrnn.
tuõđšvuõđ Jiõgg, koon maaiʹlm ij vueiʹt väʹldded vuâstta. Tõt ij vueiʹn ij ni toobd suu; tij tobddveʹted suu, tõn diõtt ko son pääcc årrseed da jeälast teeʹst.
Tij ko jäkktõõllveʹted muu päkkmuužžään, tij põõššveʹted muu räʹǩsvuõđstan, nuʹt mäʹhtt mon leäm jäkktõõllâm Eččan päkkmuužžid da põõžžam suu räʹǩsvuõđstes.
Juudlažneeʹǩǩ cieʹlǩǩe suʹnne: «Ååʹn mij fiʹttjep, što ton leäk ǩeähnas jiõgg vääʹld vueʹlnn. Aabraham lij jäämmam, da profeeʹtt liâ jäämmam, da ton ceälkak: ’Kååʹtt åskk muu saaʹnään, son ij jääʹm ni kuäʹss’.