21 Ko Isõs leäi ceälkkam tän, õõʹʒʒi suʹnne peʹccel. Da son cieʹlǩi vuõiʹǧǧest: «Tuõđi, tuõđi mon ceälkam tiʹjjid: teeʹst lij õhtt, kååʹtt muu ǩeâll.»
Ko Isõs vuõiʹni Määʹrj da juudlažniiʹǩǩid reäkkmen, son pâiʹl rââʹdd vuõiŋsti;
Isõs reäǥškueʹđi.
Isõs eʹpet pâiʹl rââʹdd vuõiŋsti da mõõni ääuʹd årra. Tõt leäi skuõrr, da tõn ooudâst leäi ǩeäʹdǧǧ.
Ååʹn mon leäm suõrggnam. Mâiʹd mon õõlǥam ceäʹlǩǩed? Eʹčč, kaʹjje muu tän vaiʹǧǧes pooddâst. Ij, mon leäm puättam, što ǩeâllʼjeʹččem tän poodd.
Jiõm mon maainâst teeʹst pukin: mon teâđam, ǩeäiʹd leäm vaʹlljääm. Leša tät Pââʹss ǩeeʹrj sääʹnn âlgg šõddâd tuõttân: ’Tõt, kååʹtt påårr muu leeiʹb, lij kaggõõttâm muu vuâstta.’
Isõs leäi mättʼtõspäärneesvuiʹm pričaašš väʹlddmen. Piârgglõk leäi maazzlâsttam Juudas Iskarioot, Semman pääʹrn ǩiõllâd suu.
Mättʼtõspäärna ǩiʹčče kueiʹmm kueiʹmez tieʹđkâni, ǩii seeʹst leʹčči tõt.