11 Isõs tiõʹđi, ǩii suu puätt ǩiõllâd. Tõn diõtt son cieʹlǩi, što puk jiâ leäkku pottaz.
Jiõm mon maainâst teeʹst pukin: mon teâđam, ǩeäiʹd leäm vaʹlljääm. Leša tät Pââʹss ǩeeʹrj sääʹnn âlgg šõddâd tuõttân: ’Tõt, kååʹtt påårr muu leeiʹb, lij kaggõõttâm muu vuâstta.’
Isõs leäi mättʼtõspäärneesvuiʹm pričaašš väʹlddmen. Piârgglõk leäi maazzlâsttam Juudas Iskarioot, Semman pääʹrn ǩiõllâd suu.
Ko Isõs leäi ceälkkam tän, õõʹʒʒi suʹnne peʹccel. Da son cieʹlǩi vuõiʹǧǧest: «Tuõđi, tuõđi mon ceälkam tiʹjjid: teeʹst lij õhtt, kååʹtt muu ǩeâll.»
Isõs vaʹsttii: «Mon lahttääm leeiʹb liõʹmme da ooudam tõn suʹnne.» Isõs lahttii leeiʹb liõʹmme da uuʹdi tõn Juudaʹsse, Semman Iskarioot pärnna.
Ko mon leʹjjem sijvuiʹm, varjjlem siʹjjid nõõmad viõǥǥin. Varjjlem siʹjjid, ij-ǥa ni ǩii seeʹst šõddâm tuʹššen, pâi son, kååʹtt õõlǥi šõddâd attu, što Pââʹss ǩeeʹrj oudldõs tuõđštõõvči.
Isõs tiõʹđi tärkka, mii suʹnne šõõddči. Son mõõni åummai vuâstta da kõõjji: «Ǩeän tij ooccveʹted?»
Isõs ij taarbšam ni ǩeän tuõđštõõzz oummust. Tõn son tiõʹđi jiõčč, mii ooumaž lij.