36 Nuʹt kuuʹǩǩ, ko teeʹst lij čuõvv, åskkad čuõvvõʹsse, što tij čuõv päärnžen šõõddčid.» Tän Isõs mainsti da mõõni meädda da peittlõõđi.
Son pueʹđi tuõđšted čuõvâst, što puk tõn kuulče da ååskče suu pääiʹǩ.
Mâŋŋa tõʹst Isõs ij teäʹnab jååttam Juudeast õlmmsest, leša vuõʹlji tåʹben Jefreem gåårda, kååʹtt leäi poostaijânnam ââlda, da leäi tåʹben mättʼtõspäärneesvuiʹm.
Håʹt son leäi nuʹt jiânnai õõmâstuâjaid tuejjääm juudlažniiʹǩǩi čõõʹlmi õõudâst, jiâ sij åskkam suu,
Mon puõʹttem maaiʹlme čuõvvân, što ij ni ǩii, kååʹtt muu åskk, pääʒʒče seuʹnnjõʹsse.
Leša kååʹtt jeäll vuõiʹǧǧest, puätt čuõʹvve, da čuõvâst kuâsttai, što son lij jeällam nuʹt, mäʹhtt Vuâsppåʹd tätt.»
Isõs eʹpet säärnai siʹjjid: «Mon leäm maaiʹlm čuõvv. Kååʹtt muu mieʹldd jåått, ij taarbâž seuʹnnjeen jååʹtted, a son vuäǯǯ jieʹllem čuõv.»
Juudlažneeʹǩǩ noʹrre tâʹl ǩieʹđjid da juʹrdde čâʹcǩǩed suu, leša Isõs peittlõõđi da vuõʹlji ceerkvest meädda.