20 Tu džanes, sar mange dophenen, sar mange keren ladž a asan mandar; tu prindžares savoren, ko pre ma džan.
„Imar but kajse lava šunďom! Ňiko tumendar man na džanel te poťešinel, keren mange ča pharipen.
Imar amen hin dos olestar, so amendar ajci asan o barvale a tele dikhen o barikane.
Sar miro duchos andre ma slabisaľol, akor tu des pozoris pre miro chodňikos. Pre oda drom, khatar džav, mange garude e pasca.
Phenava le Devleske, mira Skalake: „Soske pre ma bisterďal? Soske mušinav te phirel smutno anglo ňeprijaťeľis, so man trapinel?“
Soske sal smutno, dušo miri? Soske tut trapines? Užar pro Del, bo mek les lašarava, mire Spasiťeľis, mire Devles.
Obdikhavas man, ale na sas mange ko te pomožinel, čudaľinavas man, bo na sas ňiko, ko man diňahas zor. Akor mange pomožinďa miro vast, miri bari choľi man diňa zor.
Ale kada savoro pes ačhiľa, hoj pes te naplňinel oda, so pisinde o Proroka.“ Androda les savore učeňika omukle a denašle het.
Paľis avľa a arakhľa len te sovel. A phenďa le Peteriske: „Soves, Šimon? Jekh ora na birinďal upre te ačhel?
Akor les savore učeňika omukle a denašle het.
Akana mange hin phares a so šaj phenav: ‚Dado, le man avri andral kadi ora‘? Se vašoda avľom, hoj te cerpinav.
Dikhen, avel e ora a imar akana avľa, hoj sako tumendar denašela pal peskro drom a man mukena korkores, ale me na som korkoro, bo o Dad hino manca.
Aver predžanas oda, hoj lendar asanas, marenas le bičenca a phandenas andro lanci the andro berteni.