Ale tire but ňeprijaťeľa ačhena sar prachocis, kala pherdo maribnaskre murša ena sar odphurdlo phusoro. Ačhela pes oda jekhvareste, aňi na džanena kana.
Vašoda, hoj pre ma choľisaľiľal a tiro barikaňiben doavľa andre mire kana, thovava tuke andro nakh e trastuňi obručka a andro muj o grastano zubadlos. Visarava tut pale ole dromeha, khatar avľal.
„Anen len ke mande a mi phenen amenge, so pes ačhela! Mi phenen amenge, save veci pes ačhile varekana, hoj peske oda te las andro jile a te džanas, sar dopele; abo mi phenen amenge pal oda, so avela!
Mi skiden pes jekhetane savore narodi a mi zdžan pes o manuša. Ko lengre devlendar diňa anglal te džanel, so avela? Ko lendar phenďa anglal, so pes ačhela akana? Mi ačhaven peskre švedken, hoj vaš lende te zaačhen, hoj oda o manuša te šunen a te phenen: „Čačo len hin.“
Den te džanel a aven mange te phenel; dovakeren tumen jekhetane: Ko kada vakerelas ešebnovarestar? Ko kada delas te džanel imar čirla? Či na me o RAJ? Aver Del nane, ča me. Nane aver čačo Del, savo šaj zachraňinel.