Hokken nü jen van di litjst Rogten ofskaffet, en lirt di Lid alliksa, di skel di litjst wiis önt Hemmelrik, mar hokken diär eter däd en lirt, di skel di gurtst önt Hemmelrik näämt ud.
For danen, diär sönder Wet sen, sen ik üs sönder Wet uden, (dag sen ik ek sönder Wet voar Gott, mar ik sen voar Kristus sönder di Wet), omdat ik danen töwen, diär sönder di Wet sen.
Let ju van Nemmen dit Bop forskåke, diär eter sin ein Wal ön Nedrigheid en Geistelkheid üs di Engeler ombi geid, hurvan hi older wat sen hed, en es sönder Oarsåk foriws âpblögen ön sin fleskelk Sen.
For dit es dit Testament, wat ik me dit Hüs Israel eter dös Dågen make wild, sprakt di Herr: Ik wel min Wetten ön jår Sen iw, en ik wels ön jår Hart skriw, en ik wel jår Gott wis, en ja skel min Volk wis.
Hå Ogen vol van Hureri, let jam ek ofhoald van di Send, lokke di legtfardigen Selen tö sik, hå en Hart, volproppet van Gits, hat sen Lid, welk forflökt ud.