Blīw ön mi, en ik ön ju. Alliküs di Twig van höm sallew niin Frügt bring kjen, hi mai da bi di Winstok blīw, alliksa kjen I dit uk ek, wan I ek ön mi blīw.
Forwår, forwår, ik si ju: Hokken min Uurd hjert, en liiwt ön höm, diär mi stjürt heed, di heed dit ewig Lewent, en komt ek ön dit Gerigt, mar hi es van Doaden döörtrǟngt tö dit ewig Lewent.
En hat es ek me di Gåw üs me di Send, alliküs dat aur di jen Mensk sin Send di Fordamnis aur alle kam. For dit Ordil es üt jen Send tö di Fordamnis kjemmen, mar di Gåw helpt üt vul Mesdaden tö di Rogtfârdigheid.
Wan nü di Geist, diär Jesus van Doaden âpwäkt hēd, ön ju unet, da skel uk disalwige, diär Jesus van Doaden âpwäkt hēd, ju sterwelik Likhäm lewendig måke, om di wel, dat sin Geist ön ju unet.
Ik kän en Mensk ön Kristus voar vjurtein Jåren, (of hi ön sin Likhäm wiär, dit wet ik ek; of hed hi bütten sin Likhäm wessen, dit wēt ik uk ek — Gott wēt et). Hi wad henrukt bet ön di träd Hemmel.
En ön höm funden ud, om dat ik ek min Geregtigheid ha, diar üt di Wet, mar di, diär dör di Glow ön Kristus komt, nämelk di Geregtigheid, diär van Gott di Glōw törekent ud.