Mar hi kīrt höm om, en said tö Petrus: “Skäd di van mi, Satan, dü måkest mi Argernis, di tinkt nönt om dit, wat voar Gott gelt, mar bi di Mensken wat es.
Mar ik si ju: “Hokken me sin Brödher håtet, di skel voart Rogt skildig wiis. Mar hokken tö sin Brödher said: Ragga! di skel voar di Råd skildig wiis. Mar hokken said: dü Nar, di fortinet ön di Hel tö kommen.
En Jesus ging me jam hen. En diär hi nü ek für van dit Hüs wiär, stjürt di Haudman Frinđner tö höm en let tö höm si: Maake di ek di Meit; ik sen ek wert, dat dü iin önđer min Taak geist.
For Gottes Urd es lewendig en kraftig, en skarper üs en Knif me tau Eggen, wat deppelt skiärt, en dringt dör, tö dat et skäd Liw en Sil en Geist, uk Mark en Bin, en es en Rigter aur di Hartens Sen en Tågten.