Diärom, alliküs dör jen Mensk di Send ön di Warld kjemmen es, en di Doad dör di Send, sa es uk di Doad tö alle inträngt, aurdat ja sik al forsendigt hå.
Wet I ek hokken I ju tö Knegten heniw om tö harkin, sin Tinstknegter sen I, en I mut höm harke, hat mai da ön Send tö di Doad, of Harkin tö di Geregtigheid wis.
Mar wü nem üs ön Agt voar hjemmelk Skand, en gung ek me Skalkheid om, forfälske uk ek Gotts-Urd, mar wü ipenbåre di Wårheid, en bewise üs âprogtig tögen dit Geweten van alle Mensken, voar Gott.
Betank ditsalwige, dat ju Bedrüwwetheid, üs-t Gott gefallt, watfoar en Flit dit ön ju wirket hed, diärtö Forswåring, Fortörning, Furgt, Forlangen, Iwer, Wrög? I ha ju ön al dös Dingen bewiset, dat I rin sen ön di Dåd.
Hur vul swårer Stråf fortinet di, welk Gottes Seen me Fet trat, en dit Blöd van dit Testament foar ünrin agtet, hurdör hi helligt wåd, en di Gnaden-Geist forsmoait.