20 Mar di Wet es diärbi inkjemmen, omdat di Send magtig ud; en hur di Send magtig uden es, diär es Gottes Gnad jit vul magtiger.
Diär kâm dânen, diär om di Klok ellef hürt uden wiär, en ark fing sin Penning.
Mar gung hen en lir jam: wat et tö bedüden heed: Di Barmhartigheid håget mi, mar dit Afer ek.
Diärfor si ik di: Hör es vuul Senđ töiwen, aurdat jü heed mi vuul lew; mar hokken litjet töiwen ud, di heed litjet lew.
En Tīw komt ek üders, üs dat hi stjält, wirgt en ombringt.
Wan ik kjemmen wiär, en et jam ek said hed, da hed ja niin Send, mar nü kjen ja nöndt voarwäänd, jår Send fri voar Skild tö känen.
Aurdat di Wet wirket Stråf; för hur di Wet ek es, diär es uk nin Aurskridden.
Wat skel wü hjirtö si? Skel wü da fortfår Send tö dön, omdat di Gnad sik kraftiger wiset?
For di Send skel ek herske aur ju; I sen ja ek önder di Wet, mar önder di Gnåd.