Dös est, diär ön dit Geminte ön di Wösteni me di Engel wiär, diär tö höm sprok üp di Barig Sinai, en me üs Väders; hi fing dit lewendig Ūrd, om-t üs tö iwen.
En I, diär al lung al Lirmeisters wis skuld, hå-t alweder nödig, dat em ju di jest Bokstewer van Gottes Urd lir, en dat em ju Molk, en ek hart Iten jewt.
Wan-er hokken redet, dat hi dit redet üt Gottes Urd. Wan er hokken en Amt hed, dat hi-t däd üs me di Kraft, welk Gott jewt, omdat ön Alles Gott priset ud dör Jesus Kristus; höm komt Iär en Gewalt tö van Ewigheid tö Ewigheid. Amen.
En ik fäl djäl voar sin Fet, om höm öntöbödigen. En hi sprok tö mi: Se tö, dat dü dit ek dädst; ik sen din Meknegt, en din Brödhern jår Meknegt, en dânen jår, welk dit Tjügnis van Jesus ha. Bödige Gott on! Mar dit Tjügnis van Jesus es di Geist, om wis voarüt tö sien.
En hi said tö mi: Dös Urder sen wes en wårhaftig. En di Herr Gott der Helligen en Profeten hed sin Engel stjürt, om sin Tinstknegter tö fortonin, wat ön en Hast ske mut.