Diärom mark üp Gottes Gudheid en Strängheid; di Strängheid tögen dânen, diär fälen sen; di Gudheid tögen di, wan dü bi di Gudheid blewst, üders udst dü ofkappet.
Wēk Gott tö en Gnadenstöl voarstelt hed, dör di Glow ön sin Blöd, omdat hi de Rogtfârdigheid, diär voar hom gelt, töbed ön di Foriwing van Send, diär önder Gottes tövoaren blewwen wiär.
For jar Blidheid wiär diär voarskel, wil ja dör vul Bedrüwwing prowet uden wiär. En alhurwel ja ön gurt Armud wiär, da hå ja dag hold gudwellig rikkelk iwen.
Omdat jar Harten formånet, en me arküder ön di Lewde forbünden ud, tö al Rikdom van Forstand, om Gottes Hjemmelkheid, en di Våders en Kristus tö känen.
Befele di Rikken üp dös Warld, dat ja ek stolt sen, uk ek höpe üp di ünwes Rikdom, mar üp di lewendig Gott, diär üs rikkelk jewt, om Allerlei tö geneten.
Diär meskin jer ek liwt, üs Gottes Geduld lung tewt tö Noas Tid, üs di Ark ütröst wåd, hurön litjetten, hat wiär ågt Selen, behölden wåd dör dit Weter.
Di Herr talmt ek me di Tölöwing, üs Sommen dit foar en Apsküwen hoald; mar hi hēd Geduld me üs, en wel ek, dat er hokken forlesen gung skel, mar dat Arkjen sik tö Bōt kirt.
Betänk, ik stun voar di Dür, en bokke ön. Wan er hokken min Stem hjert, en måket di Dür ipen, tö di wel ik ingung, en dit Någdert me höm hoald, en hi me mi.