4 Hokken best dü, dat dü aur en främed Knegt rigtest? Hi stånt, of hi falt sin ein Herr. Hi mai wel âprogt ud, för Gott es magtig, om höm âptörogten.
Wan Gott nü /jam/ likdelling Gåwen iwen hēd, alliküs uk üs, welk ön di Herr Jesus Christus liw: wat wiär ik da, om Gott oftowiärin?
Mar uk di Jündern, wan ja ek bliw ön di Ünglow, skel inpåtet ud. Gott kjen jam wel weder inpåte.
Hokken et, di foragte höm ek, diär ek et; en hokken ek et, di rigte ek aur di, diär et; för Gott hēd höm âpnommen.
Höm nü, diär ju stärk kjen, na min Evangilje en Prötji van Jesus Kristus eter di Ipenbåring van di Hjemmelkheid, wat van di ewig Tid forswügget wessen hēd.
Mar dag, o Mensk! hokken best dü da, dat dü me Gott rogt wedt? Sprakt uk en Werk tö sin Meister: Hurom måkest dü mi sa?
Diärom kjen hi uk altid dânen selig make, welk dör höm tö Gott kom, en hi lewwet altid en bed foar üs.
Diär dör Gottes Magt ön di Glow bewåret ud tö di Seligheid, welk törēd es, omdat-s ipenbar ud on di lēst Tid.
Mar höm nü, diär magtig nog es, om ju tö bewårin, dat I ek stjappele, en stel ju voar sin Herrelkheid, ünstråfelk me Frügged.