11 Üs er skrewwen stånt: Sa wår üs ik lewwe, sprakt di Herr, skel alle Knebiner voar mi bögen ud, en alle Tungen skel Gott bekän.
Diärom hokken mi bekäänt voar di Mensken, di wel ik uk bekään voar min Våder ön Hemmel.
For wan dü di Herr Jesus me din Müd bekänst, en me din Hart liwst, dat Gott höm van Doaden apwäkt hēd, da skedt dü selig ud.
En di Heiden Gott lowe van wegen di Bârmhârtigheid, üs er skrewwen stånt: Diärom wel ik di lowe mung di Heiden, en din Nom sjung.
Hokken nü bekänt, dat Jesus Gottes Seen es, ön höm blewt Gott, en hi ön Gott.
For diär sen vul Forförers ön di Warld kjemmen, diär ek bekän, dat Jesus Kristus ön dit Flesk kjemmen es. Dit es di Forförer en Tögenkrist.
En di vjur Dirten sprok: Amen! En di vjur en twundig Olderlid fäl djäl, en bödigt di ön, diär lewwet van Ewigheid tö Ewigheid.