En hi kam tö Jesus bi Nagt, en said tö höm: Meister, wü weet, dat dü en Liärer best, diär van Gott kjemmen es; for Nemmen kjen di Teken dö, welk dü dǟdst; hat mai da wiis, dat Gott me höm es.
En diär wiär ön Antiochien ön dit Geminte Profeten en Liärers, nämelk Barnabas en Simon, nämt me Tönom Niger, en Lucius van Kyrene, en Menahen, diär me Herodes di Vjurförst âptein wiär, en Saulus.
Sa hå nü Agt üp ju sallew, en üp di hil Hjät (Geminte), aur welk di hellig Geist ju sät hēd tö Üpsigthoalders, om dit Geminte Gottes tö weidin, welk hi dör sin ein Blöd wonnen hēd.
Ön di sallew Dagen, üs di Jünger-Öntal langsen gurter wåd, öntstönd diär en Knorrin mung di Griken tögen di Ebräer, dat jar Inkewüffen forsümmet wad bi di dågligs Ütdiling.
En Gott hēd ön dit Geminte jest di di Apostel önsät, foart taust di Profeten, foar-t träd di Liarens, diäreter di Kraft, Wunder tö dön, diärna di Gåw, om sund tö makin, tö helpen, en tö stjüren, manningerlei Språken.
Hurdelling es dit nü da? lew Brödhem! Wan I töhop kom, da hed di jen en Lowpsalm, di Üder en Lir, di Üder en främed Moal, di Üder en Ipenbåring, di Üder en Ütlegging. Let di al ske tö Aprogting.