Epafras, ju Löndsman, en Tinstknegt van Kristus, en ringt stidigs foar ju me Bödigin, omdat I foar volkommen bestun mai, en Alles voljendige, wat Gottes Wel es.
Diärom uk wü, wil wü sa en Hoppen Tjügen rundom üs ha, let üs ofli di Send, welk üs altid önklöwwet, en trâg måket, en let üs låp dör Geduld üp di Kamfbån, welk üs forordnet es.
En hi hed ön di Dågen van sin Flesk, Bödig en Fleen me gurtem Klagin en Skroalin voar di brågt, diär höm van di Doad reddige küd, en Gott hed uk diäreter hjert ön sin Ungst, wil hi höm ön Iären höld, en sik ön Gott aurjåw.
Da wis nü geduldig, min lew Brödhern! bet tö-di Herr sin Önkomst. Se, en Löndman es di köstelk Frügt forwagten; en es diärbi geduldig, tö dat hi faid di Miärens-rin en di Indjs-Rin.
Wan er hokken üdern ön di Gefangenskep fört, di skel ön di Gefangenskep gung; wan er hokken me dit Swärt doad slaid, di skel me dit Swärt doadslain ud. Hjir es di Helligen jar Geduld en Glow.