Of er nü hokken van di Twiggen öntau breken sen, en dü, diär dü en wild Ölibōm wiärst, best diärüp påtet en dilhaftig uden di Röt en di Saft ön di Ölibom.
Diärom mark üp Gottes Gudheid en Strängheid; di Strängheid tögen dânen, diär fälen sen; di Gudheid tögen di, wan dü bi di Gudheid blewst, üders udst dü ofkappet.
Mar ik wel ju diärom tö tänken help, wat I gud wēt, dat di Herr jenmal dit Volk üt Egyptenlönd holpen hed, mar ederst di taust Mal danen ombragt, welk ek liw wild.