Üs dit ütrogt wiär, nōm Paulus dit ön sin Geist voar, dör Macedonien en Achaja tö reisin; en van diär nå Jerusalem tö wandlin, en said: En wan ik diär jest wessen hå, mut ik uk Rom se.
Höm nü, diär ju stärk kjen, na min Evangilje en Prötji van Jesus Kristus eter di Ipenbåring van di Hjemmelkheid, wat van di ewig Tid forswügget wessen hēd.
For wan di, diär tö ju komt, en Üder Jesus prötjet, welk wü ek prötjet hå, of dat I en Üder Geist fing, welk I ek fingen hå, of en Üder Evangilje, wat I ek önnommen hå, da let I ju dit ruig gefål.
Let ju ek me manningerlei en främed Lir ombidriw. For hat es gud, dat dit Hart stark ud dör di Gnad, ek dör di Spisen, hurvan dânen nin Net hå, welk sik diärön hoald.
Mar Gott aller Gnäden, diär üs beröpen hed tö sin ewig Herrelkheid ön Kristus Jesus, disallew wel ju, wan I en kurt Tid leden ha, volmåke, stark, kraftige, en gründige.
Dör ju tru Brödher Silvanus, (for diärfoar hoald ik höm) ha ik ju en litjet skrewwen, om tö formånin en tö betjügen, dat dit Gottes rogt Gnad es, diärön I stun.