Nü si ek moar, dat I Knegter sen; for en Knegt weet ek, wat sin Herr däd. Mar ik hå tö ju said, dat I Frinjer sen, for Alles, wat ik van min Vader hjert hå, hå ik ju forkindigt.
Täänk om min Uurd, wat ik tö ju said hå. Di Knegt es ek gurter üs sin Herr. Hå ja mi forfölligt, da wel ja ju uk forfölge; hå ja min Uurd hölden, da wel ja ju uk hoald.
Mar ik täl (agt) ek diärüp; en min Lewent es mi sallew ek tö jür, omdat ik min Lewentslōp me Frügged volbring, en di Tinst (dit Amt), wat ik van di Herr Jesus fingen hå, dit Evangilje van Gottes Gnåd tö forkindigen.
En üs wü al üp di Ord djälfälen wiär, hjert ik en Stem, welk ön di hebräisk Språk tö mi said: Saul, Saul, hurom forfölligst dü mi? Hat wel di swår fål, tögen di Prot tö slekkin.
En di Herr said tö höm: Gung nü hen, for dös es mi en ütkwoart Werktjüg, dat hi min Nom mung di Heiden, voar Könninger en Israels Biärner bekänt måket.
For ik skamme mi ek voar dit Evangilje van Kristus, för hat es en Kraft van Gott, om al danen selig tö måkin, welk diärön liw, jest di Juden, en da uk di Griken.
Dat ik skel Jesus Kristus sin Diner wis bi di Heiden, om Gottes Evangilje tö betinen, omdat di Heiden en Åfer ud, wat Gott wel håget, en hellig måket dör di hellig Geist.
Höm nü, diär ju stärk kjen, na min Evangilje en Prötji van Jesus Kristus eter di Ipenbåring van di Hjemmelkheid, wat van di ewig Tid forswügget wessen hēd.
Ik sen en Nar uden aur dit Rümin. Diärtö ha I mi twüngen. For ik skuld van ju lowet ud; for ik sen nönt mender, üs di hōg Aposeler sen, alhurwel ik nönt sen.
Dör höm ha I uk dit Urd van di Wårheid hjert, namelk dit Evangilje van ju Seligheid; dör höm sen I uk, wil I liwt ha, forsegeld uden me di hellig Geist eter di Tölowing.
Mar alhurwel wü tövoaren ledden ha, en forsmoait uden sen ön Filippi, (üs I wēt) wiär wü dag likwel blid ön üs Gott, om me gurt Gefår Gottes Evangilje bi ju tö forkindjigen.
Simon Petrus, en Knegt en Apostel van Jesus Kristus, on dânen, welk alliksa disallew jür Glow fingen hå, üs wü dör di Rogtfardigheid, welk Gott, üs Gott, jewt, en di Seligmåker Jesus Kristus.
Döt es di Ipenbåring van Jesus Kristus, welk Gott höm iwen hed, om sin Tinstknegter tö wisin, wat ön en Hast ske mut, en hi hēd-s ütdüdet, en stjürt dör sin Engel, tö sin Tinstknegt Johannes.
En hi said tö mi: Dös Urder sen wes en wårhaftig. En di Herr Gott der Helligen en Profeten hed sin Engel stjürt, om sin Tinstknegter tö fortonin, wat ön en Hast ske mut.
En hi said tö mi: Se tö, dö dit ek; for ik sen din Metinstknegt, en din Brödhern jår, en di Profeten, en dânen jår, welk di Urder van dit Bok bewåre. Bödige Gott ön.