37 Diär said Jesus tö sin Lirlings: “Di Bârigt es gurt, mar diär sen litjet Aarbedslid.
For dit Hemmelrik es allik üs en Hüswiärt, diär eder Miärens ütgeid, om Aarbedslid tö hüren ön sin Wiingoard.
Gung hen, en belīr alle Nationen, en döpe jam ön Gotts Noom: Våder, Seen en hellig Geist.
Diärom bed üüs Herr Gott, dat hi Aarbedslid tö sin Bârigt stjürt.
En hi said tö jam: Gung hen ön di hile Warld, en prötje dit Evangilje voar alle Kreaturen.
En said tö jam: Di Bârigt es gurt, mar diär sen litjet Aarbedslid; diärom bed di Herr van di Bârigt, dat hi Aarbedslid ön sin Bârigt stjürt.
En prötje let ön sin Noom Bekiring en Töiwing van di Senđnen mung alle Nationen, en begen ön Jerusalem.
En Paulus wåd ön Nagtem en Gesigt wår; dit wiär en Man üt Macedonien, hi stönd en boad, en said: Kom djäl (aur) tö Macedonien, en help üs!
Ik stun di bi, en Nemmen skel sik önderstun, sik ön di tö forgrippen, en di Lid tö dön; for ik hå en gurt Volk ön dös Stad.
For wü sen Gottes Meårbeder. I sen Gottes Eker, en Gottes Begning.
En wü, üs Mehelper, bed ju, dat I Gottes Gnad ek foriws fo mai.
En Jesus, diär Just hjit, welk üt di Beskjäring sen. Danen sen alining min Helpers ön Gottes Rik, welk mi en Trost wessen ha.
Di Olderlid, diär gud voarstun, dânen skel deppelt iäret ud, senderlik danen, welk ön-t Urd årbede, en ön di Lir.
Se, di Årbedslid jar Loan, diär ju Lönd beårbedt en inbârigt hå, es van ju forkort uden en räpt; en dit Röppen es voar di Herr Zebaoth sin Oaren kjemmen.