En ja ging īn ön 't Hüs, en foand dit Biären me Maria, sin Moder, en fääl höm tö Fut, en bödigt höm ön. En ja måket jår Tenken ipen, en foriret höm Gold, Rükkelsweter en Mirhen.
Diär hi sa tö jam spreken hed, da kâm er jen van di Oppersten, en fääl höm tö Fut, en said: “Herr, min Dågter es effen stürwen, mar kom en li di Hund üp hör, da ud-s weder lewendig.”
En ik fäl djäl voar sin Fet, om höm öntöbödigen. En hi sprok tö mi: Se tö, dat dü dit ek dädst; ik sen din Meknegt, en din Brödhern jår Meknegt, en dânen jår, welk dit Tjügnis van Jesus ha. Bödige Gott on! Mar dit Tjügnis van Jesus es di Geist, om wis voarüt tö sien.