26 En hokken dös min Uurder hjert, en däd diär ek eter, di es allik üs en dössig Mensk, diär sin Hüs üp Sönd begt.
Diärom, ark diär min Uurden hjert, en däd-er eter, di henlikke ik bi en klook Man, diär sin Hüs üp en Stiinklep begt.
Diär er nü en Oasing Riin kam, en gurt Sloaten öntstönd, en di Winđ weit tögen dit Hüs me Stoten fiält dag ek om, for hat wiär üp en Stiinklep begt.
Diär er nü en Störting Rin kam, en di Wiälen vol lööp, en di Winđ weit, en tögen dit Hüs stöt, fääl dit Hüs diäl, hat wiär en swår Fal.
Mar di diär hjert en ek dǟd, hi es allik üs en Mensk, diär en Hüs begt üp di Öörd sönđer Grünđstiin; en di Strôm reew diär tögen ön, en hat fääl balđ, en di Rewt ön't Hüs wiär gewaltig.
Mar wedt dü begrip, dü legtfârdig Mensk, dat di Glow sönder Dåden doad es?