Mar hi kīrt höm om, en said tö Petrus: “Skäd di van mi, Satan, dü måkest mi Argernis, di tinkt nönt om dit, wat voar Gott gelt, mar bi di Mensken wat es.
Om jam di Ogen tö ipenen, dat ja van di Junkens tö dit Lägt, van Satans Gewalt tö Gott sik bekir, omdat ja dör di Glow ön mi Foriwing foar jår Send fo mai, en dit Arwdil me di Helligen.
Hoald at junk ek van arküder, hat mai da wis me bid Töstëmming en Tidlung, om dat at apleid sen tö fastin en tö bödigin; en kom weder töhop, omdat di Satan junk ek forsjukt, om junk Geilheids wel.
Omdat ik aur di hōg Ipenbåring mi ek tö vul hēw, es mi en skarp Turn ön-t Flesk iwen, nämelk di Satans-Engel, diär mi me Fästen slaid, omdat ik mi ek aurhew.