En lukke hjir! em spört en stark Ördsjilwin. For üs Herr Gott sin Engel kâm diäl van Hemmel, kam hjårt, en wiäldert di Stin van di Dür, en sǟt sik diärüp.
Mar di fast Gründ, welk Gott leid hēd, stånt fast, en hed döt Segel: Di Herr känt sin Einen; en Arkjen stun of van di Lasterhaftigheid, hokken di Nom van Kristus nämt.
En stört höm ön di Dipte sönder Gründ, en forsegelt diär bowen üp, omdat hi di Heiden ek moar forför skuld, bet dat di düsend Jår foljendigt wis skuld, en diäreter mut hi en kurt Tid loas kom.