Mar se I voar ju sallew tö. For ja wel ju aurlöwere ön di Råd en on di Synagogen: en I skel slain ud, en I mut henfört ud voar Vögeder en Könninger om min wel, tö en Tjügnis aur jam.
En ja skel döör dit skarp Swǟrt faal, en gefangen wegföört ud mung alle Nationen, en Jerusalem skel tö trat ud van di Heiden, hen tö dat di Heiden jaar Tid tö folling komt.
En diär fölligt Stemmen, Leidslaggen, en Tönderslaggen; en sa en skrekkelk Ördsjilwin, üs er jit nin wessen hed, sönt dat er Mensken üp di Ord wessen ha, sa gurt wiär dit Ördsjilwin.
En ik sprok tö jam: Herr! dü wētst et. En hi said tö mi: Dössen sent, diär kjemmen sen üt gurt Bedrük, en ha jår Kloader tauet, en ha jår Kloader lägt måket on dit Blöd van dit Lum.