Hat mut di Lirling nog wiis, dat hi alliksa vuul es üs sin Meister, en di Knegt alliksa vuul üs sin Herr. Hå-s die Hüsvåder Beelzebub näämt, om hur vuul moar wel-s sin Tiinsten uk sa nääm?
En hi kam tö Jesus bi Nagt, en said tö höm: Meister, wü weet, dat dü en Liärer best, diär van Gott kjemmen es; for Nemmen kjen di Teken dö, welk dü dǟdst; hat mai da wiis, dat Gott me höm es.
En ja kam tö Johannes, en said tö höm: Rabbi! di diär me di wiär üp di Üder Sid van di Jordan, welk dü dit Tjügnis jåwst, se jens, hi döpet, en arkjen komt tö höm.
Ik Johannes, diär uk ju Brödher en Dilnemmer ön di Bedrüwwing es, en ön dit Rik, en ön di Geduld van Jesus Kristus, wiär üp dit Eilönd, wat Patmos hjit, om di wel van Gotts Urd en dit Tjügnis van Jesus Kristus.
En ik fäl djäl voar sin Fet, om höm öntöbödigen. En hi sprok tö mi: Se tö, dat dü dit ek dädst; ik sen din Meknegt, en din Brödhern jår Meknegt, en dânen jår, welk dit Tjügnis van Jesus ha. Bödige Gott on! Mar dit Tjügnis van Jesus es di Geist, om wis voarüt tö sien.
En hi said tö mi: Se tö, dö dit ek; for ik sen din Metinstknegt, en din Brödhern jår, en di Profeten, en dânen jår, welk di Urder van dit Bok bewåre. Bödige Gott ön.