We Ju! I blinđ Geleitslid, diär si: Wan er hokken bi di Tempel swǟrt, dit hēd nönt tö bedüdin, mar wan er hokken swǟrt bi dit Gold ön di Tempel, di es skildig.
We ju skinhellig Skreftlīrten en Farisäers! I forlang di tinst Dil van Krusement, Anis en Komin, mar dit, wat wigtiger es ön di Wetten: Rogtfardigheid, Barmhartigheid en dit Uurd hoalden sǟt I bi Sid. Döt Alles skuld I dö, en dit Üder ek let.
We ju, I Skreftgeljärten en Farisäers, I Skinhelligen! Di Bekkers en di Skötteln hoald I rīn van bütten, mar van bennen sens vol Rōwgud en Ünrogtfardigheid.
We ju, I Skreftgeljärten en Farisäers, I Skinhelligen, I sen alliküs di witkalket Grewer; diär wel van bütten dâlk ön di Ogen fål, mar van bennen sens vol van Knåken van di Doaden, en Fülligheid.
Diär hi nü vuul Farisäers en Sadducäers tö sin Dööp kommen såg, said hi tö jam: “I Slangenbröd, hokken heed ju wiset, dat I flögt kjen voar Gotts Stråf.
Dit said sin Aaldern, for ja fürgtet sik voar di Juden. Aurdat di Juden al me arküder beslöten hed, wan er hokken höm bekäänt, dat hi Christus wiär, di skuld üt di Synagoge ütslöten ud.
Hå wü ju ek iärnstlik forböden, dat I ek ön dös Nōm lir skuld? En betänk, I hå Jerusalem vol måket me ju Lir, en I wel dit Blöd van dös Mensk aur üs bring.
En Saulus hed en Welhågen ön sin Doad. Diär öntstönd om di Tid en gurt Forfölging aur dit Geminte ön Jerusalem; en ja wad ombistrit ön di Lönden Judäa en Samaria, sönder di Apostel.