Mar dit diär mung di Turner sen uden es: dit es di, wan-er hokken dit Urd hjert, en di Warldssörrig en Bedraieri om Rikdom erstikt dit Urd, en hat bringt nin Frügt.
Hi stjürt jit jenlop üder Tīnstknegter üt, en said: Si tö di Nödigten: Betǟnk, min Miältid hå ik törogt, min Ausen en min fat Noat hå ik slagtet, en Alles es klår; kom nü tö Brödlep.
Mar üs Paulus van di Rogtfârdigheid, en van di Tügt aur sik sallew, en van dit tökommende Gerigt sprok, forskrok Felix, en swåret: Foar döt mal gung hen. Wan ik Tid hå, en-t mi passet, da wel ik di röp let.
Hur wel wü henflögt kjen, wan wü sa en gurt Seligheid ek agt? Welk eterdat di Herr dit jest forkindjigt hed, uk tö üs kjemmen es, en befestigt van danen, welk höm hjert hå.