42 En said: “Wat tinkt ju om Christus? Huns Seen es hi?” Ja said tö höm: “Davids.”
Döt es dit Bok van Jesus Christus sin Ofkomst, diär en Seen wiär van David, en hi wiär Abrahams Seen.
Danen diär nü önt Skep wiär, kâm, fä̂l voar höm diäl üp Knebiner, en said: “Dü best wårelk Gotts Seen.”
En di Kär Lid, diär voarof ging, en diär fölligt, rȫp en said: “Hosianna foar Davids Seen! Lowet en priset es di, diär ön di Herr sin Noom komt! Hosianna ön di hoogst Hemmel!”
Hi said tö jam: “Hurom nǟmt David höm ön di Geist sin Herr, wan hi said:
Üs Jesus diärvan firder ging, fölgt höm tau Blinden eter, ja rööp en said: “O Davids Seen, erbarm di aur unk!”
Nathanael swåret, en said tö höm: Rabbi, dü best Gottes Seen, dü best di Könning van Israel.
Thomas swåret, en said tö höm: Min Herr, en min Gott!
Diär es ek Grik, Jud, Beskjäring, Voarhid, Bütlönder, Scythe, Tinstknegt, fri Man; mar Kristus es Alles ön Al.