Matthäus 22:13 - North Frisian New Testament (Clemens)
13 Diär sprok di Könning tö di Diners: “Bind höm Hunden en Fet, en smit höm üt ön di sūrtst Junkheid, diär kjen hi hüle en sjilwe, dat höm di Ted snappere.
Of hur kjen-er Hokken ön en stark Man sin Hüs gung, om höm sin Hüsgeråd tö rowin, hat mai da wīs, dat hi tövoaren di Stark bent, en da höm sin Hüs berowet.
Let biding mearküder wugse, bet tö di Bârigt, en ön di Korskort wel ik tö di Skordern si: Såmle dit Ünkrüd tö voaren en binj-t ön Lummer, dat em-t forbrent, mar di Weten såmle īn ön Skin.
Da wel diär Skroalin en Tedgnasin wiis, wan I Abraham, en Isaak, en Jakob, en alle Profeten se ön üüs Herr Gott sin Könningrik, en I bütten slöten sen.
Wårelk, wårelk, ik si di: Diär dü junger wiärst, boandst dü sallew di Görtel om, en wandelst, alhur dü hen widt; mar wan dü iäler ūdst, wedt dü di Hunden ütstrek, en en Üder wel di Görtel di ombindj, en di diärhen bring, hur dü ek hen wedt.
Hi nōm Paulus sin Görtel, boand sik diärme Hunden en Fet, en said: Dit sprakt di hellig Geist: Di Man, welk dös Bjält töhjert, skel di Juden ön Jerusalem sa binj; en höm ön di Heiden jar Hunden aurlewere.
For wan Gott di Engel, welk sendigt hå, ek forskoanigt hed, mar hed jam me Kettings ön Junkens ön di Hel djälstort en auriwen, omdat ja tö dit Gerigt bewåret ud.