3 En wān-er hokken wat iintöwǟnden heed, da skel at si: “Di Herr heed-s nödig,” metjens wel his junk fo let.
En said tö jam: Gung iin ön dit Tǟrp, diär voar junk līdt; diär wel at dålkenst en Esel me en Fölk bi hör önbünden finđ; måke-s loas en bring-s mi.
Al dit gebört, omdat tö folling komt, wat er said uden es van di Profet, diär sprakt:
Alliküs dü höm Magt iwen heest aur al dit Fleesk, omdat hi dit ewig Lewent al danen jewt, diär dü höm iwen heest.
Di Vader heed di Seen lew, en heed höm alle Dinge ön sin Hund dön.
Uk ud hi ek van Menskenhunden betinet, alliküs dat hi wat nödig hed; hat es höm sallew, diär allerwegen Arkjen Lewent en Udem jewt.
Mar Gott se Dank, diär Titus sa en Iwer ön-t Hart foar ju iwen hed.
For I wēt, di Gnåd van üs Herr Jesus Kristus, dat, alhurwel hi rik wiär, da wåd hi dag ârem om ju wel, omdat I dör sin Armud rik ud skuld.
Alle gud Gåwen, en alle voarskel Gåwen kom van bowen djäl, van di Våder ön-t Lägt, bi höm es nin Forandering, nog Weksel van Lägt en Junkens.