2 En said tö jam: Gung iin ön dit Tǟrp, diär voar junk līdt; diär wel at dålkenst en Esel me en Fölk bi hör önbünden finđ; måke-s loas en bring-s mi.
Hi said: “Gung īn ön di Stad tö en Man, en si tö höm: Di Meister let di si, min Tid es kjemmen, bi di wel ik me min Lirlings Poask hoald.
Diär ja nü tegt bi Jerusalem kâm jen Bethfage bi di Bârig me Oliwen, stjürt Jesus tau van sin Lirlings.
En wān-er hokken wat iintöwǟnden heed, da skel at si: “Di Herr heed-s nödig,” metjens wel his junk fo let.