11 En diär ja di fingen hed, murret ja tögen di Hüswiärt.
Diär nü di Jesten kam, ment ja, dat ja moar fo skuld; mar uk ark van jam fing sin Penning.
En said: Dös Leetsten hå man jen Stünd årbed, en dü hēst jam üüs lik maket, en wü hå dag di Last van di hile Dai en di Hit drain.
Em küd dit Weter foar moar üs trihöndert Panninger forkopet hed; en danen ön di Armen iiw; en ja knorret diäraur.
En di Farisäers en Skreftliirten knorret en said: Didiär nemt di Senđners ön, en et me jam.
Diär ja dit saag, groltet ja altermaal, dat hi bi en Senđner iinkiirt.
En di Skreftliirten en Farisäers knorret tögen sin Jüngers en said: Hurom iit en drink I me di Tolners en Sendners?
Diär knorret di Juden diäraur, dat hi said: Ik sen dit Broad, wat van Hemmel kjemmen es.
Diär Jesus bi höm sallew markt, dat sin Lirlings diäraur knorret, said hi tö jam: Ârgert ju dit?
Mar üs di Juden dit Volk såg, wad ja vol Nidskheid, en said wat öntögen dit, wat van Paulus said wåd, en dit Tögenspreken ging aur ön Spot.
Ja forhendere üs tö di Heiden tö sien, dat ja selig ud; omdat ja altid dit Måt van jar Send volmåke; for di Törn skel dag endlik aur jam kom.
Ja knorre en klåge stidigs; ja wandele eter jar Lesten, jar Müd es vol van Gurtprålin, en ja agte dit Önsen van di Person om jår ein Voardils wel.