25 Mar ön di vjårt Wagt ön Nagtem kam Jesus tö jam, en ging üp di See.
Mar dit skel I wēt: Wan en Hüsvåder wust, tö wat Klokkenslag di Tīw kom wild, da wild hi jå wåke, en höm ek inbrēk let.
Sa wåke nü (for I weet ek, wan di Hüsherr komt, of hi ön Indjnem komt, of om Mednagt, of om di Hoankräden, of ön di Miärensstünd):
En hi såg, dat ja Noad lad bi dit Röen, for di Winj wiär jam öntögen. En om di vjart Wagt ön Nagtem kam hi tö jam en wandert üp di See.
En wan hi komt ön di Üder Wagt, en ön di träd Wagt, en wel't sa finđ; selig sen dös Knegter.
En diär ja nü röt hed omtrent fiif en twundig of dördig Stadien, såg ja Jesus üp di See gungen, en dat hi naibi dit Skep kam, en ja fürgt sik.
En hi hed ön sin Hund en litj Bok, wat ipenmaket wiär. En hi sät sin rogt Fut üp di See, en di left üp di Ord.
En di Engel, welk ik stunen såg üp di See en üp di Örd, hewt sin Hund ap jen Hemmel.
En ik hjert en Stem van Hemmel alweder me mi spreken, en sien: Gung hen, nem dit ipen Bok van di Engels Hund, diär üp di See en üp di Örd stånt.