36 Diär let Jesus dit Volk van höm, en kam tüs. En sin Lirlings kâm hjårt tö höm en sprok: “Düde üs dit Gliknis van dit Ünkrüd üp di Eker.”
Üp di salw Dai ging Jesus van Hüs of en sä̂t höm bi Aur.
Hi swåret en said: Hat es ju dön, dat I dit Hjemmelkheid van-t Hemmelrik fornem; mar döshjirren est ek iwen.
Nu hir I da dit Gliknis van di Säman.
Mar diär di Lid slöp, kâm sin Find, en sä Unkrüd mung di Weten; en ging diärvan.
En metjens twōng Jesus sin Lirlings, dat ja tö Skep gung skuld, en voar höm aurfår tö di Üder Eg, tö dat hi di Kär Lid van höm weggung let.
En diär hi di Kär Lid hed gung letten, stop hi ön en Skep en kâm ön di Skiding van Magdala.
En diär hi tüs kam, ging di tau Blinden hen tö höm. En Jesus said tö jam: “Liw at, dat ik dit bi junk dö kjen?” Diär said jat tö höm: “Herr, ja!”
En sönder Henlikkels sprok hi nönt tö jam. Mar sonderlik leid hi sin Lirlings alles üt.
En metjens twōng hi sin Lirlings, dat ja ön-t Skep gung skuld, en voar höm aurfår tö di üder Eg, lik aurvoar Bethsaida, omdat hi di Kär Lid gung let wild.
En diär hi van di Kär önt Hüs kam, fraget sin Lirlings om dit Gliknis.
En di Kär, diär iten hed, wiär hen bi vjurdüsend, en hi let jam gung.