49 En hi strakt sin Hunđ üt aur sin Lirlings, en said: “Lukke hjir, dit es min Moder en dit sen min Brödhern.
Mar hi swåret en said tö höm, diär-t höm önsaid: “Hokken es min Moder? En hokken sen min Brödhern?
For hokken Gotts Wel däd, diär min Våder ön Hemmel es, disalw es min Brödher, Sester en Moder.”
En gung gau hen tö sin Lirlings en si tö jam: “Hi es van Doaden âpstönden, en lukke hjir, hi wel voar ju hengung ön Galiläa, diär wel I höm tö sen fo. Mark diärüp, ik hå-t ju van tö voâren said.
En hi såg rund ombi üp di Lirlings, diär ön en Krånds rund om höm seet, en said: Lukke hjir, dit es min Moder en min Brödhem.
Mar ik bed ek alining foar jam, mar uk foar danen, diär döör jår Uurd ön mi liiw wel.