8 Måke di Krånken sünd, di Fülflötigen riin, wǟk di Doaden âp, driw di Düweler üt. Foriiws hå I-t fingen, foriiw-s skel I-t weder hen iiw.
En da rööp hi sin Lirlings tö sik, en död jam Magt aur di fül Geister, dat ja jam ütdrew, en /om/ vuul Lid van jår Sjugten en Gebrekken sünd tö måkin.
Gung hen en prötje, en si: “Dit Hemmelrik es nai hjårt kjemmen.
I skel nog weder Gold, of Sölwer, of Köper ön ju Görteln hå.
Slangen wel ja fordriw. En wan ja wat Forgeftels drink, skelt jam ek skådige. Üp di Krånken wel ja di Hunden li, en da wel-t beter me jam ud.
En maake di Kraanken sünđ, welk diärön sen, en si tö jam: Gotts Könningrik es ju nai kjemmen.
En Petrus said: Sölwer en Gold ha ik ek; mar wat ik hå, dit iiw ik di: Ön di Nōm Jesus Christus van Nazareth stun âp en gung!
En strek din Hund üt, dat Sündheid, en Teken, en Wunder ske dör di Nōm van din hellig Seen Jesus.