Diär Jesus nü nai bi di Galiläer See ging, saag hi tau Brödhern, Simon diär uk Petrus hjit, en Andreas, sin Brödher, jat smeet jaar Natten üt ön di See, for jat wiär Feskers.
En diär hi nü fiirder ging, såg hi tau Üder Brödhern, Jakobus, en Seen van Zebedäus, en Johannes, sin Brödher, ön-t Skep, me jaar Vader Zebedäus, diär jaar Natten stoppet, en hi rööp jam.
Alliksa uk Jakobus en Johannes, Zebedäi biid Seens, diär Simonis sin Makkers wiär. En Jesus said tö Petrus: Ungstige di ek, for van nü of skedt dü Mensken fang.
En di Aposteler kâm weder, en fortält höm, hü gurt Dingen ja dön hed. En hi noom jam tö höm, en ging alining ön di Wösteni bi di Stad, diär Bethsaida hjit.
Diär lapt jü, en komt tö Simon Petrus, en tö di Üder Lirling, welk Jesus lew hed, en said tö jam: Ja hå di Herr wegnommen üt dit Grēw; en wü weet ek, hur ja höm henleid hå.
Simon Petrus, en Thomas, welk Twelling hjit, en Nathanael, di van Kana ön Galilåa wiär, en di tau Seens van Zebedäus, en tau Üdern van sin Jüngers wiär bi arküder.
Mar Petrus kīrt sik om, en såg di Līrling fölgin, welk Jesus lew hed, diär uk bi di Någdert sik ön Jesus sin Brest lennet hed, en said hed: Herr! hokken est, diär Ju forrēd skel?
En üs ja diär kam, ging ja âp ön di bowerst Sål, hur ja blēw, Petrus en Jakobus, Johannes en Andreas, Filippus en Thomas, Bartholomäus en Matthäus, Jakobus, die Sēn van Alfäus, en Simon Zelotes, di Brödher van Jakobus.
Simon Petrus, en Knegt en Apostel van Jesus Kristus, on dânen, welk alliksa disallew jür Glow fingen hå, üs wü dör di Rogtfardigheid, welk Gott, üs Gott, jewt, en di Seligmåker Jesus Kristus.
Döt es di Ipenbåring van Jesus Kristus, welk Gott höm iwen hed, om sin Tinstknegter tö wisin, wat ön en Hast ske mut, en hi hēd-s ütdüdet, en stjürt dör sin Engel, tö sin Tinstknegt Johannes.
Ik Johannes, diär uk ju Brödher en Dilnemmer ön di Bedrüwwing es, en ön dit Rik, en ön di Geduld van Jesus Kristus, wiär üp dit Eilönd, wat Patmos hjit, om di wel van Gotts Urd en dit Tjügnis van Jesus Kristus.
En ik, Johannes, hå sok Dingen sen en hjert. En üs ik dit sen en hjert hed, fäl ik djäl voar di Engel sin Fet, diär mi dös Dingen wiset, om öntöbödigen.