Diär wel Vulen üp di leest Dai tö mi si: Herr, Herr, ha wü ek ön din Noom spoait? Ha wü ek ön din Noom Düweler fordrewwen? Hå wü ek ön din Noom vuul Dåden dön?
En danen, diär ju nogweder âpnem, of hir: diär gung weg; en skodde di Stof van ju Fet, tö en Tjügnis aur jam. Warelk, ik si ju, hat wel Sodom en Gomorra üp di jungst Tingdai faliger gung, üs sa en Stad.
For Gott hed en Dai fastsät, üp welk hi di Wârld na di Rogten rigt wel, dör jen Man, welk hi diärtö forordnet hēd, en Arkjen di Glōw voarhalt, eter dat hi höm van Doaden apwäkt hēd.
Da skel arkjens Werk ipenbår ud; dit Daislägt skelt âpklåre, for hat skel dör dit Jold ipenbar ud, en huns arkjens Werk es, skel dör dit Jöld ütprowet ud.
Sa ud uk nü di Hemmel en di Örd forhüddet dör sin Urd, om-dat-s biding tö dit Jöld behölden ud üp di Dai, wan dit Gerigt es, en di Gottloasen jar Fordamnis.
Alliküs uk Sodom, en di diärombi liggende Städer, welk üp disalwige Wis üs dössen üthuret ha, en ha en üder Flēsk etergingen, tö en Voarbild hensǟt sen, en lid di Pin van dit ewig Für.