3 En said tö jam: I skel nöndt me ju nem üp di Wei, weder Stok, nog Fek, nog Broad, nog Jilđ; uk skel Nemmen fan ju tau Rokker hå.
En hi rȫp tö sik di twelf, en begent jam tau bi tau üt tö stjüren, en död jam Magt aur di fül Geister.
Mar hi said tö sin Jüngers: Diärom si ik ju: Sörge ek foar ju Lewent, wat I iit skel: uk ek foar ju Lif, wat I önti skel.
Wan Gott da dit Gääs, wat delling üp Mark Staant en miären ön di Auen smetten ud, sa kloadet; hu vuul moar wel hi ju kloade, I Swakglo̊wigen!
En hi said tö jam: Sa aaft üs ik ju stjürt hå sönder Pöös, sönder Fek, en sönder Skuur, hå I uk en iningst lop Wånt hed? Ja said: Nimmer!
Hi swaaret en said tö jam: Di diär tau Rokker heed, di dö jen of tö di, diär ninen heed; en di diär wat tö iten heed, dö ditsalw.
En Levis rogt höm en gurt Miältid tö ön sin Hüs; en vuul Tolners en Üder Lid seet me höm tö Staal.
En hur I iin ön en Hüs gung, diär bliiw, older dat I fiirder gung.
Nemmen, diär ön di Krig tinet, forwikkelt sik ön di Bedriw foar-t Lewent; omdat hi höm håget, welk höm önnommen hēd.