29 En wilt hi bödigt, waad di Gestalt van sin Ansegt üders, en sin Kload waad wit en glindert.
Diär wåd hi voar jam sa forandert, en sin Ansegt sa blank üs di Sen, en sin Kloader wåd wit, allik üs Sné.
Mar diär eter ipenbåret hi sik ön en üder Gestalt, diär tau van jam wandelt, en jat üp Mark ging.
En hat geböört, dat al dit Volk jam döpe let, en Jesus uk döpet waad, bödigt hi, dat di Hemmel ipen maaket waad.
Mar hi ging üt ön di Wösteni, en bödigt diär.
Man hat kâm tö pas, dat hi âpging üp en Bârig om tö bödigin; en hi bleew di hile Nagt bi ön sin Bödig tö Gott.
En hat kâm tö pas, dat hi alining wiär en bödigt, en sin Jüngers wiär bi höm, da fråget hi jam en said: Hokken si di Lid, dat ik sen?
En lukke hjir, tau Måner snakket me höm, hat wiär Moses en Elias.
En dit Uurd wåd Fleesk, en unet mung ǖs, en wü såg sin Herligheid, en Herligheid üs di iningst tökjemmen Seen van di Vader, vol Gnåd en Wårheid.
En ja lukket al üp höm, welk ön di Råd sēt, en såg sin Ansegt, üs en Engels Ansegt.
En ik sag en gurt wit Tron, en disallew, welk diärüp sēt, voar sin Ansegt flögt di Örd en di Hemmel, en diär wåd nin Steid foar jam fünden.