En hat kam tö pas, dat hi wiär ön en Plaats, /en bödigt/; en diär hi âphölđen hed, said jen van sin Jüngers tö höm: Herr, hir üüs bödigin, alliksa üs Johannes sin Jüngers liirt.
En hat kam tö pas eter dat hi sa prötjet hed bi en Tid van aagt Dågen, dat hi tö höm noom Petrus, Johannes en Jakobus en ging âp üp en Bârig tö bödigin.