6 En som fääl üp di Skenning; en diärt âp kâm, fordorret et, diärom dat et niin Fogtigheid hed.
En dânen üp di Skenning, sen sokken, wan ja dit Uurd hiir, da nem ja dit me Frügged ön; man ja hå niin Röt, en Sküür liiw ja, en wan di Tid tö Forföring komt, da wik ja of.
Diär ging en Man üt, om sin Siit üttösäen, en üs hi säd, fääl en Litjet bi di Wei, en waad tötrat, en di Vügler önder Hemmel eet dit âp.
En som fääl med mung di Tuurner, en di Tuurner ging âp me, en kwewet et, dat et ütging.
Sa lung üs er said ud, delling, wan I sin Stem hir, da forstokke ju Harten ek, alliküs dit ön di Fortörning ske.