18 En sin Jüngers forkinđnigt Johannes dit altermaal. En Johannes rööp tau van sin Jüngers tö höm.
Diär kâm sin Lirlings, en nōm sin Lik weg, en bedoppet en, en kâm en forkindigt dit Jesus.
En ja kam tö Johannes, en said tö höm: Rabbi! di diär me di wiär üp di Üder Sid van di Jordan, welk dü dit Tjügnis jåwst, se jens, hi döpet, en arkjen komt tö höm.