15 En di Doad kâm aurjenđ, en begent tö spreken. En hi jåw höm sin Moder.
En hi trat naier, en röört di (Böör) Kest ön; en di Draiers stönđ. En hi said: Jungdrääng, ik si di, stuun âp!
En ja waad altermaal vol Fürgt, en priset Gott en said: Diär es en gurt Profet mung üüs âpstönđnen, en Gott heed sin Volk besaagt.