En hat kam tö pas, dat hi wiär ön en Plaats, /en bödigt/; en diär hi âphölđen hed, said jen van sin Jüngers tö höm: Herr, hir üüs bödigin, alliksa üs Johannes sin Jüngers liirt.
Mar di Herr said: Wat heed dit dag vuul tö sien, wan en Hüshoalđer tru en klook es, diär di Herr säät aur al sin Tiinsten, dat hi jam tö rogter Tid dääd, wat jam tö komt.
En di Herr said: Wan I en Gloow hå üs en Senpkuurn, en si tö di Muulbiärboom: Riiw dit üt me di Röt, en plaante di weder iin ön Heew; da wel hi ju metjens harke.
Mar Zachäus trat naier en said tö di Herr: Se, Herr, dit Hoallew van min Gud iiw ik ön di Ârmen, en wan ik hokken bedrain hå, da maake ik dit vjurmaal weder gud.
En di Herr kiirt höm om, en lukket Petrus ön. En Petrus taagt om di Herr sin Uurd, üs hi tö höm said hed: Jer dat di Hoan kräd, wedt dü mi trimaal forlögnet hå.
Diär hi bi di Stadpôrt kâm, lukke hjir, da drog em en Doaden üt, hi wiär en ining Seen van sin Moder, en jü wiär en Inkewüf, en en hiil Kär Lid van di Stad ging me hör.
Jesus said tö hör: Wüf! hurom skroalest dü? Hokken sjukst dü? Jü ment, dat et di Gârtner wiär, en said tö höm: Herr! heest dü höm wegdrain, da si-t mi, hur dü höm henleid heest, da wel ik en håle.